Shorts - Gina Tricot // Skjorta - unknown (annat vindsfynd)
 
En "wannabe skogshuggarskjorta" är ännu ett fynd jag gjorde i dag. Jag älskar rutiga skjortor. Helst ska de vara oversize men kortare varianter passar perfekt till shorts :)
Jag har varit uppe på vinden och rotat och hittade en hel outfit bland alla gamla grejer. En Fjällrävenjacka, skor (måste klackas om, men ändå!), ett armband, en topp och ett par jeansshorts. Det är så kul att fynda bland saker som man glömt bort att man hade. Gratis shopping rocks!
 
Det blir nog en vända upp till vinden senare i kväll igen. Det här är sista dagen i Umeå så nu ska vi snart till farmor och käka middag. Sen ska jag passa på att rå om min familj innan vi åker ner till Stockholm igen.
Bild från fotografering för hårstylist Joe-Yves Asmar. Fotograf: Rasmus Wallin.

Här är modellen som hellre diskuterar människohandel eller en ny EU-förordning än mode eller sminktrender. Christina Wenngrens vardag pendlar mellan lyx och fattigdom. Studierna i mänskliga rättigheter finansierade hon med modelljobb.  Christina är tjejen som fick ett helt långbord med designers att pratar om trafficking istället för mode.

För två år sedan åkte du till Ghana för att praktisera på the International Organization for Migration i två månader. Kan du berätta om det?
–  Jag skulle skriva min masteruppsats om slavhandel med barn. Istället för att göra något teoretiskt ville jag uppleva allt själv. Jag fick bland annat träffa barnslavar och åka till flyktingläger. Det förändrar hela ens sätt att se på livet och världen.

Hur menar du då?
–  Att läsa om barnslavar i olika dokument är en sak men att se allt är en helt annan. Att sitta och prata med en 12-åring som jobbar som slav, det är ofattbart. Jag har sett barn som blivit köpta och som fått ögonen utslitna ... Man får en helt annan syn och motivation att vilja kämpa och förändra när man ser allt med egna ögon.
Foto: Christina Wenngren / Foto: Theodora Arnadottir

Hur var det att bo i Nima?
–  Först var jag tvungen att tjafsa med taxichauffören för att åka dit eftersom det är ett farligt slumområde. Jag bodde i Nima i en vecka men det kändes betydligt längre. Det var fallfärdiga skjul, trängsel och man fick dela dass med 500 andra personer. Man kan lätt ha förutfattade meningar om slumområden. Människorna i Nima är precis som alla andra. De är väldigt givmilda. Det var ingen som frågade om hjälp eller pengar, de bjöd in en till att dela umgänge. Har man ingen mat och ändå delar med sig? Det är höjden av vänlighet.
 
Tre veckor innan du åkte till Ghana hade du en fotografering på Sicilien. Hur var det?
– Det var som att gå in i en värld som inte fanns. En privatchaufför med Armanikostym kom och hämtade mig, rummet såg ut som ett slott med gustavianska möbler. Jag kände mig som en prinsessa. Det var ofattbart och jag hade svårt att förstå att människors vardag kan se ut så.
Foto: Daniela Verde / För: Isago Couture. Fotograf: Alberto Bruni.

Christina blev upptäckt som 16-åring av en modeagent på en gata i Linköping.

För: Elle Frostegard Clothing. Fotograf: Robert Milovan/ Foto: Robert Milovan

Hon har gjort modelljobb för en mängd olika tidningar, designers, märken och fotografer i bland annat Sverige, Italien, Spanien, England, Danmark, USA, Belgien, Tyskland, Schweiz.

Hur känns det att jobba i två olika världar?
–  Känslan av att "här sitter jag" slår mig ibland ... det kan vara jobbigt, men jag anpassar mig bra efter de extrema kontrasterna. Egentligen är situationen absurd. Jag lever i en värld med all tänkbar lyx och i en värld där inga pengar finns. Jag vill koppla ihop de två världarna, få dem att samarbeta och tillsammans skapa bättre villkor för alla. Världen med pengar och världen utan pengar.

Du har startat ett projekt som heter Projekt Nima, kan du berätta om det?
–  I Nima bodde jag hos Emmanuel. Han kämpade ständigt för slummens barn, deras rättigheter att få gå i skolan, kunna äta och vara klädda. Han drömde även om att en dag kunna bygga en skola i sin hemby, och hade ritningarna klara. Han hade en shop, bestående av ett litet snett skjul, där han sålde egengjort hantverk. Hälften av allt han tjänade där gick till drömmen att bygga en skola. Det är en stor uppoffring för en fattig och ensamstående förälder till tre. Ungefär en månad efter att jag kommit hem till Sverige så fick jag reda på att han dött. Det kändes bara så orättvist. Då bestämde jag och min vän Theodora oss för att göra något och hedra minnet av Emmanuel. Om han kunde göra så mycket, varför skulle inte vi kunna göra det? Vi startade Projekt Nima där tanken är att barn i Sverige ska kunna skänka kläder och leksaker som de inte använder till barn i Nima. Samtidigt får barn i Sverige en inblick i hur Ghana ser ut och hur barn lever där. Dessutom dokumenteras allt så att man får möjlighet att följa sina saker och se reaktionerna.


Bilder från Ghana.

Vad kan jag göra för att hjälpa till?
–  Det vi behöver nu är stöd. Barnen i Nima hoppar av glädje och pratar om sina vänner i Sverige. Det här har aldrig hänt dem innan. Barnen i Sverige är också som eld och lågor. Det vi behöver är sponsorer till resan ner till Nima med alla grejer. Men att bara gilla projektet på Facebook är hur bra som helst och guld värt!

Stöd projektet du med genom att gilla på Facebook:
https://www.facebook.com/projektnima